Jag är aldrig så lycklig som när jag har en ångande kopp te (av god kvalitet) i min hand och får prata om katter.

Puff är kul. Han har börjat med ett nytt ljud när han vill ha uppmärksamhet, ett nästan kväkande mjau. Lustigt nog så påminner det mig om Jolene, eftersom hon kan ha lite hes röst ibland och det låter så himla gulligt när småttisar är hesa. (Haha) Needless to say så får han såklart den uppmärksamhet han ropar på när han låter så. Det går liksom inte att ignorera något så gulligt.
Han gjorde även en ny grej igår morse: Han brukar ju ligga på min kudde och gosa efter att han har fått sin frukost när Tobbe går upp. Igår så lade han sig inte på sin sida av kudden, utan han hoppade upp i sängen på min sida, klev sedan över mig (det känns när 8,5 kg katt tar en genväg över din mage, kan tilläggas) till Tobbes sida av sängen och satte sig där, i höjd med mitt ansikte. Sedan satt han och stirrade på mig och spann. Jag fick krama honom och klia honom, men han satt där som en stenstod och sa purrrrrpurrrrpurrrrr. Som en kattversion av scenen när Bridget Jones stirrar på Mark Darcy när han sover.
Det... är kärlek, mina vänner. Om än lite creepy, men fortfarande kärlek.

Nu har jag druckit upp mitt Chocolate flake-te för längesen och det är dags att fortsätta med le skoluppgift. Adios!