När man vaknar före den första fågelns sång.

Jag vaknade vid tre inatt och var så galet kissnödig att det liksom inte var någon idé att somna om utan att göra något åt saken. Jag kände inte för drygt tre timmars oroligt drömmande om "jakten på den heliga klosetten", vilket ju brukar vara vad som väntar i sådana lägen.
I alla fall, när jag kom tillbaka och skulle krypa ner i sängen igen (klättra över Puff, putta bort Tobbe från min sida etc etc) så såg jag att en båt var på väg in i hamnen och var tvungen att kolla lite snabbt vilken det var (arbetsskada). Den korta avstickaren från den väg som jag annars kan gå med slutna ögon (för att inte vakna till) fick mig att vakna till tillräckligt för att det skulle ta några minuter extra att somna. Därför blev det väldigt märkbart när den första fågeln vaknade och började sjunga. Herregud vad högt det kan låta när resten av världen är så tyst och slumrande! Gah.
Det finns oftast bara två sinneslägen när man ligger sådär mitt i natten och väntar på att sömnen ska komma tillbaka från sin fikapaus och göra en sällskap igen: Fullständig lycka och förnöjsamhet eller panik över allt och ingenting som pågår i livet, har pågått eller eventuellt skulle kunna inträffa. Jag låg och pendlade lite mellan dem, men jag lyckades somna när jag befann mig i ett tillstånd av det förstnämnda - tack och lov.
Anyways: Jag vet inte om jag blev särskilt utvilad av påskhelgen, men nog var det skönt att koppla bort studierna i några dagar extra.

Igår var den första dagen på långhelgen som vi inte hade något inbokat alls och det var verkligen guld värt. Gosing och jag tog bilen ut till Lövet och gick runt där i solen och värmen innan vi åkte och gjorde vår veckohandling. Väl hemma igen så läste jag på balkongen och jobbade på mina fräknar tills jag och le wimmie (aka Sofia) tog en långpromenad på e.m.
Efter middagen så stack jag ut och sprang, så mina ben (och resten av mig) var trötta igår kväll. Jag somnade i första pausen av "La Bamba". Rock n´roll!