Hittills idag: Jag sprang den sämsta rundan ever. Typ. Det kändes så iaf. Kroppen var inte med på tåget, så att säga. Kändes som att springa i... tjära? Kola? Meterhög snö? Äh, TUNGT, helt enkelt. Det kändes liksom rent omöjligt att lyfta och böja ordentligt på benen. När jag kom hem försökte jag göra några utfall men det gick inte. Kroppen sa bara stopp. Goddammit.
Oh well. Jag är stolt över mig själv och det faktum att jag tog mig upp ur sängen och ut, trots att jag kände på mig att det skulle bli en sådan runda. Ett plus var att jag fick lite frukosthäng med min gosing när jag satt och mulade i mig min snabbgröt. Dessutom är det underbart ute nu. Ledsen att jag state:ar det uppenbara, men de här dagarna som är nu, preciiiis när allt är på väg att slå ut på allvar - det är magi i luften. Hoppingivande.
Nu ska jag betala räkningar innan jag fortsätter med den där uppgiften jag skjutit upp. Den ska slutföras och lämnas in idag, THAT´S IT!
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar