Bloggare gjorde BLODKAOS i Big Brother-huset
Blodkaos, eii?
Ja, ja.
lördag 19 februari 2011
fredag 18 februari 2011
Babies are slimy and not for me (not yet)
När vi väl ska skaffa barn och jag är gravid, då tänker jag inte lyssna på en enda "förlossningsberättelse" (tål för övrigt inte ordet). För vad gör det för nytta? Jag ser helt enkelt inte det smarta i det. Man ska föda ett barn. Mer än så är det inte. Är man gravid så är det pretty much ofrånkomligt liksom. Jag är så gott som helt säker på att jag inte kommer att må bättre av att höra andras upplevelser utan snarare bara gräma mig mer över det som kommer - i synnerhet eftersom det ofta frossas i blod och diverse kroppsvätskor när det ska berättas om förlossningar.
Jag har tänkt på det en del till och från, varför mammor verkar vilja skrämma upp blivande mammor så mycket. Varför kan de inte bara LÅTA DEM VARA? Kanske snarare peppa henne och pappan och förbereda dem på att deras liv de närmaste månaderna efter barnets födelse kommer vara väldigt, väldigt annorlunda. Men nej, då ska det skrattas rått och berättas blodiga historier. What´s up with that?
Nu säger jag inte att man är dum i huvudet om man tycker om att lyssna på dylika redogörelser, jag säger bara att jag inte är och inte kommer vara intresserad. Jo. Kanske av min mammas och min systers förlossningar - för de kan vara en hint om hur min egen kan bli. Fast det är verkligen ett stort kanske där. Jenny & mamma - säg inget om jag inte ber er, är ni snälla.
Jag har ALLTID satt hundvalpar/kattungar/hederligt hångel och tv-spel framför bebisar och det har inte förändrats. Man är helt enkelt olika. Och jag har svårt att se att hela min person ska förändras i sina grundvalar bara för att jag skaffar barn.
Jag känner att jag liksom vill poängtera det lite extra, för jag känner så många underbara tjejer som verkligen har sett sig själva som en blivande mamma i hela sitt liv och då är det svårt att förstå hur någon som inte gjort det tänker, jag förstår det. Men jag har inte längtat efter barn så som de har gjort, jag har inte känt att det var något som krävdes för att mitt liv skulle bli komplett. Inte alls. På allvar. Sedan kom 2 väldigt speciella personer in i mitt liv, dvs Tobbe & Lilly och då kändes det faktiskt som att jo - någon gång i en luddig, avlägsen framtid vore det kanske intressant att dela det med Tobbis. För Lilly (och nu även Jolene, förstås) visar ju att systrarna Majlund är bra på det där.
Men liksom... Det enda jag ber om är att mina barnkära vänner åtminstone försöker förstå mig på samma sätt som jag försöker förstå dem. För under allt skrik, kladd och rövtorkande finns det ju uppenbarligen något som är fint. Om jag anstränger mig till det yttersta anar jag det. Hahahah.
Den enda barnafödelsen jag kan tycka är rolig är en kollegas. Hon gick till jobbet och satt i incheckningen på kvällen, hade lite ont i magen men nääää, det var lugnt. Det slutade med att hon i princip blev ivägmotad till sjukhuset av chefen och några timmar senare var dottern ute! Hahahaha. Jag jobbar med underbara människor.
Jag har tänkt på det en del till och från, varför mammor verkar vilja skrämma upp blivande mammor så mycket. Varför kan de inte bara LÅTA DEM VARA? Kanske snarare peppa henne och pappan och förbereda dem på att deras liv de närmaste månaderna efter barnets födelse kommer vara väldigt, väldigt annorlunda. Men nej, då ska det skrattas rått och berättas blodiga historier. What´s up with that?
Nu säger jag inte att man är dum i huvudet om man tycker om att lyssna på dylika redogörelser, jag säger bara att jag inte är och inte kommer vara intresserad. Jo. Kanske av min mammas och min systers förlossningar - för de kan vara en hint om hur min egen kan bli. Fast det är verkligen ett stort kanske där. Jenny & mamma - säg inget om jag inte ber er, är ni snälla.
Jag har ALLTID satt hundvalpar/kattungar/hederligt hångel och tv-spel framför bebisar och det har inte förändrats. Man är helt enkelt olika. Och jag har svårt att se att hela min person ska förändras i sina grundvalar bara för att jag skaffar barn.
Jag känner att jag liksom vill poängtera det lite extra, för jag känner så många underbara tjejer som verkligen har sett sig själva som en blivande mamma i hela sitt liv och då är det svårt att förstå hur någon som inte gjort det tänker, jag förstår det. Men jag har inte längtat efter barn så som de har gjort, jag har inte känt att det var något som krävdes för att mitt liv skulle bli komplett. Inte alls. På allvar. Sedan kom 2 väldigt speciella personer in i mitt liv, dvs Tobbe & Lilly och då kändes det faktiskt som att jo - någon gång i en luddig, avlägsen framtid vore det kanske intressant att dela det med Tobbis. För Lilly (och nu även Jolene, förstås) visar ju att systrarna Majlund är bra på det där.
Men liksom... Det enda jag ber om är att mina barnkära vänner åtminstone försöker förstå mig på samma sätt som jag försöker förstå dem. För under allt skrik, kladd och rövtorkande finns det ju uppenbarligen något som är fint. Om jag anstränger mig till det yttersta anar jag det. Hahahah.
Den enda barnafödelsen jag kan tycka är rolig är en kollegas. Hon gick till jobbet och satt i incheckningen på kvällen, hade lite ont i magen men nääää, det var lugnt. Det slutade med att hon i princip blev ivägmotad till sjukhuset av chefen och några timmar senare var dottern ute! Hahahaha. Jag jobbar med underbara människor.
Nagellack
 |
| bild via google |
torsdag 17 februari 2011
Teeeee Hjärta Hjärta
Sitter med en jättekopp te och landar lite. Jag försöker undvika att dricka te såhär sent numera, för jag blir så jäkla kissnödig på natten då (haha) men jag har varit så tesugen hela kvällen så jag behövde den här koppen. Det var inte meningen att det skulle bli så sent, men jag har haft annat för mig hela tiden fram till för en stund sedan. Handla, äta, kolla på Simpsons (hade kunnat dricka te då, men gjorde inte det för jag var liksom på språng), träna/ kolla på Ally, sätta toning i håret, duscha, föna hår, röja på köksbordet etc etc etc. Ni hajar. Med andra ord var det hemskt gott med det här efterlängtade teet nu.
Jag skulle ha jobbat delat pass idag, men jag kunde slå ihop mina timmar så att jag slutade klockan 15 istället. Det var verkligen guld värt! Att så små saker kan göra så mycket.
Jag skulle ha jobbat delat pass idag, men jag kunde slå ihop mina timmar så att jag slutade klockan 15 istället. Det var verkligen guld värt! Att så små saker kan göra så mycket.
Jag är sååå lycklig igen, även. Min "tänkarlampa" aka lavalampan är up and running igen! Den har varit död en dryg vecka nu, för lampan gick i den. Så den första lampan jag skaffade passade inte, den var liksom för hög så lavadelen gick inte att sätta på plats. Sedan köpte vi en annan som passade - men föga förvånande så funkar inte lågenergi-lampor i den här typen av anordning. De blir helt enkelt inte tillräckligt varma, så lavan värms inte upp och börjar leva utan fortsätter envist vara stela klumpar som ligger helt stilla på botten av lampan.
Nu har jag iaf omiljövänliga lampor hemma och oooh, det är så trevligt att se hur lavan lever sitt eget, stillsamma men flytande liv därinne nu. Men nu är jag paranoid över det faktum att vanliga gamla glödlampor ju håller på att fasas ut, så jag tänker köpa på mig ett lager så att jag kan hålla min älskade tänkarlampa (alltså, det är ju så fridfullt att sitta och fundera medan man låter ögonen vila på lavaklumparna som ändrar form och blir stora, små, snabba och långsamma klumpar därinne...) vid liv!
Nu har jag iaf omiljövänliga lampor hemma och oooh, det är så trevligt att se hur lavan lever sitt eget, stillsamma men flytande liv därinne nu. Men nu är jag paranoid över det faktum att vanliga gamla glödlampor ju håller på att fasas ut, så jag tänker köpa på mig ett lager så att jag kan hålla min älskade tänkarlampa (alltså, det är ju så fridfullt att sitta och fundera medan man låter ögonen vila på lavaklumparna som ändrar form och blir stora, små, snabba och långsamma klumpar därinne...) vid liv!
PAIN-ALERT
Har sträckt mig så jävla illa i ryggen!! Mellan skulderbladen sitter det liksom. Gör så ont att jag inte kan sitta upprätt eller ta djupa andetag, för då tappar jag liksom luften för att det hugger så. Wääääh. Har haft lite besvär ett tag nu, men det slog ut helt imorse när jag hjälpte en resenär i rullstol uppför landgången.
Hoppas verkligen det känns bättre imorrn, för det här funkar bara inte. Får köpa någon sån där kylande gel.
Hoppas verkligen det känns bättre imorrn, för det här funkar bara inte. Får köpa någon sån där kylande gel.
På inköpslistan: Ljud.
Jag måste investera i nya högtalare till min stationära. Ett nytt 2.1-system vill jag ha. Det här har ändå varit med jääääävligt länge nu. Typ 12 år. Nu sjunger de dock på sista versen. Ett jävla meck VARENDA dag med kablarna för att få liv i den ena högtalaren.
 |
| -Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet. |
Wooaaahhh!
Sent from my BlackBerry® wireless device
onsdag 16 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)
Inlägg
