Värken i mitt huvud.

Åh du underbara spänningshuvudvärk! På riktigt alltså: Den här telefonhistorien tycks ta mig fan ALDRIG ta slut. Och det är verkstaden som strular, inte Tre. De hjälper mig verkligen så gott det går, men verkstaden... alltså jag är så nära att börja grina av frustration just nu att det inte finns. :( Jag trodde verkligen att jag skulle ha en fungerande telefon i min hand vid den här tiden idag, men nej. Nejnejnej. Nu inväntar jag mail igen eftersom jag har fått ett kollinummer som inte existerar för att kunna följa min telefons resa till mig, så att säga. AHHHHHHHH.

Jaa hörrni.
To be continued.

update 16.33:
Jahaja. Nu HAR jag faktiskt grinat.
Min telefon är inte skickad än. Den kommer tidigast på tisdag. Kommer ni ihåg det där okej:et som hade barnbarn och preppade för sin begravning? Det okej:et är DÖTT nu. Det är begravt, bortglömt sedan generationer, ruttnat och fossilerat.
Hur i HELVETE kan man vara så nonchalant i sitt kundbemötande att man inte prioriterar att få iväg ersättningstelefonen till kunden vars telefon man tappat bort så fort som möjligt? 
Jag tänker bara på en situation som uppstod igår kväll på jobbet, då vi som företag klantar oss och då verkligen gör ALLT som står i vår makt för att kompensera kunderna som drabbades. Vi river liksom upp himmel och jord när det är vi som har gjort fel. Uppenbarligen gäller detta INTE Telecare Service. Fan, jag brukar verkligen vara superödmjuk när det kommer till kundservice-ärenden, men det här är så jävla sämst att det är ofattbart.