Bad day gone good --->

Jag vaknade med ångest över morgondagens antagningsbesked. Ni vet när det känns som om hela ens liv är put on hold i väntan på att ett beslut som man inte har någon makt över ska fattas åt en? Den känslan, ja.
Just nu vill jag mest bara att jag ska få veta på gott och ont, så att jag vet hur jag ska gå vidare med hösten.

Så. Jag vaknade med ångest. Och ingen Tobbe hemma som kan lindra det och få mig att tänka på annat. Och dessutom behövde jag vara hemma för att ta emot min telefon som skulle levereras någonstans mellan 12 och 15.
Vad gör man? Jo: man börjar städa. Sånt där som man inte städar annars. Typ sopskåpet: Ta ur behållarna, dammsuga upp allt småskit som hamnar runtomkring dem typ smulor och blad från blommor och så, torkar av, diskar de mindre behållarna etc etc. Sedan möblerar man om i datarummet. I detta fall innebär det att jag flyttade på mitt databord, vilket är ett större projekt än man kan tro, som ni nog kan förstå om ni tänker närmare på hur mycket sladdar det egentligen kan vara involverade när det handlar om en stationär dator som ska flyttas... en halv meter.

Så. Ommöbleringen kändes FANTASTISK, men ångesten fanns kvar. Då plingar det till i mobilen och Natha undrar om vi kan ses. Jag bjuder hit henne. Sedan plingar det på dörren och det är DHL-budet med min telefon.

Telefonen funkar inte nu heller. Den är snarare mer illa däran än  någonsin. Jag lyckas inte ens starta den ordentligt innan den hänger sig. Fyra ggr i rad.
Så arg att jag håller på att börja grina ringer jag till kundservice. För att göra en lång historia kort så ska den in på lagning igen. Den fjärde gången så får man en ny telefon.
JAG BRYR MIG INTE OM JAG FÅR EN NY ELLER MIN "GAMLA" - BARA DEN FUNGERAR.
Sa jag. Med darrande, uppgiven röst. Till tjejen jag pratade med. Som lite kompensation så får jag en gratis månad. Alltid något. Mn jag SAKNAR MIN TELEFON SÅ MYCKET. Wäääähhh.

Sedan kom Natha. Med bullar och chokladdoppade havreflarn. Och hela eftermiddagen svepte förbi som en mild, mjuk bris där vi satt ute på balkongen och pratade. Finaste, bästa Natha.
Så nu... känns den här dagen riktigt bra, trots allt. Och snart kommer Tobbe hem! Med pizza! :D