Åh. Eländes elände sa Marwin.

Alltså jag vet inte vad det är med mig idag, jag är som en punkterad ballong. 

Trött, trött, trött. Foten som jag stukade på kräftskivan är fortfarande öm och återhämtar sig betydligt långsammare än jag trodde och hoppats på och igår var jag nog lite för entusiastisk och knatade för mycket med den. Det gör mig stressad eftersom jag vet att jag behövs som termis på jobbet och överlag så känns det så himla tungt tungt tungt för jag vill ju verkligen inte vara där i höst. Jag vill ju plugga. Men inget av det här är ju någon direkt nyhet liksom.
Jag tror att jag har någon förkylning som ligger på lur och drar ner mig också, varenda morgon den senaste veckan har näsan runnit och halsen varit irriterad. MEN SLÅ UT ORDENTLIGT ISTÄLLET liksom! Så att jag kan get it over with.
Jag är frustrerad. I största allmänhet ("den" veckan gör väl inte saken bättre heller). På det faktum att jag varit utan min telefon under i princip hela sommaren och att Arc:en är så totalt allt annat än okej när det kommer till funktion att bara att försöka skriva "ett snabbt sms" är något fullständigt skrattretande och otänkbart.
På saker jag gör och inte gör, över min handlingsförlamning.

Det är massor av små, små saker som utgör som små kristaller av stress som tillsammans skaver och gnager inuti min mage. Jag hoppas det blir bättre snart. Jag behöver liksom släppa den där jagande känslan av att jag måste göra "klart" saker innan jag får sätta mig ner och smell the roses, så att säga. För med den takt som nya saker ständigt läggs på den listan så kommer de där rosorna att ha multnat bort i jorden under busken innan jag ens är i närheten.

Ja, jag hoppas det blir bättre snart.