Hej!

Jag har precis pausat lite för lunch, ska fortsätta om några minuter. Jag har en sjukt stressad klump i magen just nu, det känns som om allt rusar i maxfart. Nästa vecka är den sista på det här första äventyret med plugg, nu på torsdag har jag mina sista prov och sedan är det dags att börja jobba lite igen och jag fyller år och det känns som om allt är en stor boll som är precis i slutet av backen och därför rullar helt okontrollerat.

Det är lite mycket att tänka på nu bara.

En sak som jag tänker på jättemycket... Det är det här med mina utbildningar jag har sökt. Och hur rädd jag är att inte komma in på någon av dem. Ingen alls. Så himla rädd. För jag vill det så gärna. Och jag måste komplettera och skicka in mina betyg från den här utbildningen själv och trots att jag inte är ensam om det på något sätt eller vis och jag vet att den 20:e juni är sista dagen för att skicka sina kompletteringsuppgifter så är jag livrädd för att jag kommer att glömma det och vakna upp den 21:a och inse att jag glömt posta kuvertet, att kliva upp ur sängen och se det ligga där på byrån. Jag drömmer mardrömmar om det och vaknar upp med en stress som springer runt i kroppen och gör att inte ens fåglarnas kvittrande i gryningen utanför sovrumsfönstret kan få mig att slappna av, inte ens tyngden av Puff vid mina fötter eller Tobbes lugna andetag på kudden bredvid får istaggen i bröstet att tina upp. Inte på en lång stund åtminstone.
Så. Himla. Rädd. Är jag. Det betyder så himla mycket.

Ändå så vet jag ju att det är helt ologiskt och att det absolut inte ger mig någonting alls att stressa så över detta. Och innerst inne så vet jag ju att mitt liv inte är över om - OM - det nu skulle bli så att jag får försöka söka igen till våren och söka jobb i höst. Men rädsla är sällan logisk.

Anyways. Om det är lite tyst här - som det har varit till och från den senaste tiden - så vet ni varför. Jag har för mycket i huvudet för att få ur mig något vettigt att blogga om.
Peace out!