För det vidare:

Angående det här inlägget  hos BK och hela "För det vidare"-kampanjen.

Jag (eller vi, vill jag skriva egentligen, mest för att större delen av mina närmaste vänner nuförtiden faktiskt är samma människor som jag gick i skolan med, men det är ju ändå ur min synvinkel detta är - och jag vet att vi har olika uppfattningar om detta - så det blir jag) hade faktiskt ett antal bra lärare, men det är två stycken som jag kommer att tänka på i det här sammanhanget. Först är det vår svenskalärare i högstadiet, Peter. Han var en bra lärare på många sätt och vis, men personligen har jag en egen plats för honom i hjärtat eftersom han litade på oss. Överlag var vi hopplösa med att sitta och surfa på lektionerna - men Peter lät oss hållas eftersom han visste att vi ändå fick jobbet gjort förr eller senare. Så länge han hade våra uppgifter på sitt bord när deadline var kommen så lät han oss hållas - oavsett om halva klassen satt och skrev till varann på lunarstorm (ja, så gamla är vi att det var den hetaste sajten då) eller jag och Johanna tog slut på allt bläck i skolbibliotekets färgskrivare på bilder av herrlandslaget i handboll som vi kunde tejpa upp på våra flickrumsväggar. Dessutom var Peter den som gav mig mitt enda MVG i slutbetyget.
Att en lärare litar på en betyder mer än man kan tro. Att som tonåring känna att man har en vuxens förtroende är något som gör att man växer och tar till sig det där utnötta budskapet om ömsesidig respekt.

Den andra läraren jag måste nämna är Börje. SO-Börje. Han var bara så skön och speciell. En person som alla hade respekt för och som det var en bragd att lyckas få att dra på smilbanden. Det är svårt att beskriva honom, men när jag ska försöka sätta ord på hur han var så brukar jag vilja säga såhär:
Om Börje var ett djur så skulle han vara en ettrig, robust och envis stenbock. Jag kan se framför mig hur han stretar uppför ett berg i typ 90 graders vinkel,  sur vind och fallande regn utan att någonsin ändra på takten. Ytterst få saker kunde störa honom när han undervisade. Han gnetade igenom lektionen - och höll det intressant - tills han var klar och sedan var det inte mer med det.

Nu råkar det ju vara så att jag känner ett antal nyblivna lärare och jag är övertygad om att de kommer att bli just sådana som - just det - för det vidare.