Alltså, den här dagen!

Det är ju bara så UNDERBART fint väder!
Waahhhgaaaahhhhgarrbbllll!!

Ja, nu kanske ni tror att "nu har hon gjort sina prov, nu är hon fri som en fåååågel resten av dagen! Eeeeaaaglee!". Det är fel. Proven utgör något av en stoppkloss när man måste pausa i arbetet att göra de uppgifter som är kvar i kurserna man läser och så fort jag kom hem igen vid tio så var det bara att ta tag i slutuppgiften i Digitalt skapande. Solen... Jag är ledsen:( Kom hit i helgen så ses vi då, okej? Eller imorgonbitti funkar också förresten, till min promenad.

Åh! Måste bara försöka förklara detta:
Jag vaknade vid typ halv fem - fem imorse, precis innan solen och månen liksom vinkar till varann när de ska byta skift. Och på himlen liksom hängde den mest perfekta månskäran - nymåne - jag sett på länge, som om den dinglade i ett snöre precis ovanför trädtopparna borta på Bedarön. Och den hade en så märkvärdig färg, inte orange, inte gul utan en perfekt avvägning mittemellan. Himlen var mörk och stjärnorna blinkade sådär som i tecknade filmer och jag ville inte riktigt somna om, helst ville jag väcka Tobbis och visa honom - fast jag behärskade mig eftersom jag inte tror att han hade blvit så lyrisk som han borde. Det var ett sådant där ögonblick som man bara vill pausa, ni vet. Pausa, ta en screenshot och rama in.