Vid läggdags i Drömlägenheten.

Jag går oftast och lägger mig efter Tobbe, om inte jag har jobbhelg. Annars är oddsen knappast särskilt höga för att han kommer och lägger sig efter mig och bara aningens bättre för att han ska vara vaken när det är läggdags för mig (han somnar oftast väldigt fort - gärna med boken i handen som jag sedan nästan får bryta loss ur hans grepp). De flesta kvällar har därför jag och katterna en procedur som upprepas ganska regelbundet.

Jag stänger av tv´n/datorn och tar med mig Puff till sovrummet där jag sätter/lägger ner honom på sängen beroende vilket tillstånd han är i. Jag går och hänger av mig mina kläder. Under tiden hoppar Puff ner från sängen, vilket gör Lizzie nöjd i de fall hon ligger nere vid fotändan redan.
Jag kryper ner i sängen men sätter mig och ropar på Puff:
 - Puff! Pu-uu-uff!
Tobbe blir störd i sin sömn och gör något ospecifierat ljud.
 - Puuuuff! Puuuuff!
Jag ser hur Lizzie ser sur ut och vet vad hon tänker:
 - Tyst. Tyst. Han behöver inte komma hit.
Sen fortsätter det i någon minut till eller så.
 - Puff! Puuu-uu-ff!
 - ZzzzZz.
 - Tyst.
Tills jag går och hämtar honom igen.

Ibland stannar han kvar, ibland kommer han senare på natten. Det blir trångt, men jag tycker det är så mysigt att ha alla samlade. Liksom.
Det är en sådan där grej som jag har insett nästan har blivit en rutin.