Inte utan viss möda, men jag lever!;)

I torsdags eftermiddag slog fetingförkylningen till som om någon tryckt på en knapp. Jag var faktiskt på jobbet i två timmar i fredags (Tobbe var ju ledig så han körde mig) men lommade hemåt efter morgonbåtens avgång. Inte för att jag hade gjort någon större nytta de där timmarna, men ändå. Sedan dess har jag bott i soffan, där jag mestadels har spelat DA Origins och DA2.

Jag kan inte påstå att den här uppdateringen beror på att jag är piggare idag, snarare så går tillfriskningskurvan åt fel håll just nu, men jag kände att datorn och bloggen drog lite i mig.

I ett ögonblick av överskattade energidepåer bestämde jag mig för att plocka undan adventsprylarna idag på förmiddagen. När jag gick den sista vändan uppför trappan till vinden kände jag att jag tagit mig vatten över huvudet, men det var ju inte så mycket att göra åt saken då. Därav sitter jag här med raspigare röst och mer väsande andetag än Darth Vader nu, småplaskande i självömkan.
Det var liksom inte bara ett dåligt beslut för att jag tog ut mig, utan även eftersom jag nu inte bara är sjuk utan även har en plötsligt väldigt mörk lägenhet. Inga mysiga ljusstakar eller tomtar som lyser upp våra vackra rum här inte. Åh.

Orkidéfest i sovrumsfönstret.

Såhär såg det ut från ovan nämnda fönster när jag gick upp imorse. Jag är kär i vår utsikt.

... och såhär såg det ut på balkong-glasen!