måndag 30 januari 2012

Lite Madonna-videor på det, kanske?

vid tangenterna: Jessica kl. 00:11
Just nu läser jag Lucy O´Briens bok om Madonna
Jag har tidigare läst Madonnas brors bok om henne och hans syn på hennes karriär och efter det måste jag erkänna att min  bild av min gamla idol var en aning naggad i kanten, även om jag försökte vara objektiv.
Jag hoppas därför att den här ska rätta till bilden en aning, kanske om inte annat jämna ut intrycket lite, liksom.
Än så länge har den inte riktigt lyckats. Den har inte shooked  me to the core, så att säga. Men jag har bara hunnit halvvägs!
Om inte annat så har den fått mig att gräva djupare i Madonna-arkiven igen, och eftersom man får mycket detaljer om videoinspelningarna så hamnade jag framför youtube, förstås.
Här kommer fyra videos, bara sådär. Och så kanske en tanke eller två om dem.

Like A Prayer:
En av mina största favoriter av hennes låtar och videor. Förstå att det blev sådant rabalder över en svart Jesus... det är svårt att föreställa sig i Lady Gagas tidsålder.
Den här låten innehåller dessutom så mycket olika moment, det är ju för fan omöjligt att inte ryckas med förr eller senare, liksom. Dansar man inte med ett stort, löjligt saligt leende på läpparna till denna  förr eller senare så är man inte mänsklig (alternativt inte född på 80-talet).


True Blue:
Herreguuuud. Hennes styling. Hahahaa. Sminket. Klänningen. De lågklackade skorna. Jag dör. Av skratt, inte av dess åtråvärdhet, kanske bör förtydligas.
MEN låten är ju så gullig, och efter att ha läst boken så vet jag att den skrevs när hon var som lyckligast med Sean Penn. Sedan vet vi ju hur det slutade - but still.



The Power Of Goodbye:
A) Låten är grym, Ray of Light-plattan är en av mina absoluta favoriter. Rent personligt har jag funnit stor tröst i texten genom åren.
B) Jag älskade - och älskar - den här looken. Hon gör den så bra.
C) Killen i videon är hetare än Vesuvio 79 år efter Kristus.
D) Jag tycker fiskargubben med hunden ser så snäll ut. Vill ge honom en kram.
E) Jag kommer alltid att tänka på scenen i Austin Powers: The spy who Shagged me när de driver med schackscenen i videon när jag hör låten. It´s funny. Hihihihi.



American Pie:
Jag tycker att hon tolkar låten så bra, både rent musikaliskt och med videon. Och slutet, när hon kämpar med att dra upp jeansen och man sedan hör ljudet av dem spricka när hon sätter sig... Det är bara så bra.
DET GJORDE DU BRA, MADONNA!

2 kommentarer :

Elin on 30 januari 2012 kl. 10:16 sa...

Vill se massa Liverpool-bilder sen! :) Och Starbucks och Primark. Jag är England-nörd och måste på så vis leva genom andra i brist och i väntan på the real thing, haha.

Jessica on 30 januari 2012 kl. 15:15 sa...

Hahaha åååh. Det kommer! Lovar:)

 

Dear Jessie Copyright © 2014 First template by Antonia Sundrani Vinte e poucos