Den sista juli.

Det är svårt att känna sig ordentligt taggad sådana här dagar när vädret går under samlingsnamnet GRÅTT. Det är jobbigt att inte veta hur hösten ser ut (jag är reserv till utbildningarna jag sökt). Samtidigt som jag vill att den här veckan ska gå fort och det ska bli tisdag (nästa vecka) så att min ovisshet kan få komma till ett slut, på gott och ont, så vill jag att den ska sakta ner lite eftersom det är Tobbes sista semestervecka och det är så mysigt att ha tid tillsammans. Jag vaknade upp med ett litet, litet sting av... ja, jag vet inte, någon slags obekväm rastlös känsla tror jag det är, och den har växt sig lite starkare ju tätare molntäcket blev över oss.
Jag försökte kompa mitt jobbpass, hela kalaset från 16-24, men det passade inte bra idag och det är ju bara att acceptera. Jag skulle knappast må bättre av att lämna mina kollegor i sticket. Däremot så kan jag åtminstone få gå hem 21 istället och det känns jätteskönt. Imorgon jobbar jag natt, så det känns tryggt på något vis att jag åtminstone får en extra kväll med Tobbis medan han har semester. Det gör att jag känner mig lite lugnare.
På fredag får det gärna bli kanonväder, för då har jag beordrat Tobbe att han ska väcka mig och forsla mig ut till stranden där jag kan fortsätta ta igen min natt, men åtminstone försöka maxa brännan under tiden.☺

Enligt 3´s hemsida så är reparationen av min phoney färdig nu, så typ imorgon borde den väl finnas att hämta ut igen. Det där tar också en massa onödig energi. Funkar den inte ordentligt efter detta så kommer jag att förvandlas till Hulken.