Jag vet ärligt talat inte varför jag fortfarande reagerar med någon mild slags förvåning när det kommer ny snö. Det är ju trots allt bara början av februari. Det är ingen vits att vänja sig vid att kunna njuta av bar mark och asfalt när man är ute och går.
Och ändå så står man där med lång näsa vid fönstret och tittar stumt på landskapet som var grågrönt imorse och hur det färgas i en vit färgskala, återigen. Oh well. Inte mycket att göra åt saken. Tycker lite synd om snöröjarna som äntligen fått bort de värsta vallarna och så. Och lite synd om oss fotgängare som får finna oss i att hetsas fram längs gatorna av snöröjarna. Ofta så tror jag på allvar att de ser det som en sport att åka så nära en person som möjligt utan att köra på henne/honom och att se hur denna någon blir svettig och stressad över att a) vara... i vägen? b) riskera att bli mosad av plogen. Sedan skrattar de gott och åker vidare för att trakassera nästa gångtrafikant.
Livet är hårt och svårt ibland.
Inlägg
0 kommentarer :
Skicka en kommentar