Det kommer alltid finnas en hand för dig någonstans.

Mamio vad det regnar.

Jag hade säkert hört den tidigare. Jag är ett något sporadiskt Håkan-fan, men det var mest hans solodebutplatta som nötts i mina högtalare. Men jag hade säkert hört den här tidigare. Men den hade inte nått mig då. Inte som den här stunden, i juni 2008, i bilen på väg mot Tovetorp. Mamma hade plockat upp mig och Tobbe på Örebros resecentrum och nu satt jag alltså i bilen med henne, Tobbis och med en lycklig Bertil i knät. Och när vi närmade oss Tovetorp så kom den här låten på radion. Och jag behövde bara höra det mjuka introt för att bli liksom uppfylld av en så fin känsla. Det var som om den här sången var som gjord för att betrakta solens strålar som silades ner genom trädens grenar medan en lycklig hund trycker sig mot ditt bröst och den människan du älskar mest i hela världen sitter där bredvid dig.
Egentligen är det ju en ledsen sång, men för mig har den aldrig varit det. För mig är den sommar, det där gröna ljuset som bildas av solen i lövverken och glädjen över att vara på en av mina favoritplatser på jorden med några av mina favoritpersoner (och hund).

"Jag har hört att du träffat nån och den här gången är du riktigt säker."